luckysaturdayy

Dänt ofta man är såhär fin.
Jag och Felicia igår på treafesten. Partysmurfar!

Lyssna. Den bästa reklamen som går förtillfället.
Lill Lindfors - Rus

Jag vet vad jag vill. Det känns som en del saker börjar ordna upp sig i mitt huvud nu.
Om framtiden. Åtminstone den närmaste framtiden. Och det räcker, tills vidare..

Höstlov. Det kunde inte komma lägligare.
Jag behöver andas, jag behöver tid, ro, lugn och tristess.
Det känns som om det var längesen jag hann ha tråkigt. På riktigt.
När man verkligen inte har någonting att göra. I och för sig finns det alltid någonting att göra när man går sista året på gymnasiet. Men man kan ju låtsas, försöka glömma för en stund.

gatukonst.se

Jag kan inte känna annat än fullkomlig glädje när jag läser det här.

Det känns som om det är mycket som händer nu.
Körkort, projektarbete, utställning, student... osv.
Stress, stress, stress. Usch. Jag måste försöka ta det lugnt
ibland och inte ha så mycket på gång.
Jag längtar verkligen till slutet av november då Daniel muckar
och kommer hem och kan vara tillsammans med mig mycket mer.
Det kommer kännas jättemysko att han varje söndag inte åker.
Att jag får ha han kvar hos mig. Dock hur underbart som helst.
Jag är så trött på dessa avstånd.


Föresten så ska jag ha utställning med några av mina målningar
på biblioteket i Smedjebacken v.48 - v.52.
Kan skriva mer om det när det blir aktuellt, men ja, jag hoppas på
att det är många som vill åka dit och kika. :-)

Lasse Lindh. S2. Kanon sällskap. Stämning på topp. Alkohol. Dans. Emelie.
Underbar kväll igår.

"ingen vind kan blåsa omkull oss nu o oh ohh
dom kan kalla oss fula men aaldrig för grååå"


bild: http://www.lasselindh.se/?page_id=3

Jag har för första gången sålt en av mina målningar.
Lycka, och kanske en gnutta vemod. Ärligt talat gillade jag denna, faktiskt.

Hur som helst, en erfarenhet mer och några hundra lappar rikare!

Some bodies heart 08 S.Ruthström

Oj nu var det längesen jag skrev några rader här.
Det känns bra att skriva av sig, även ifall det inte är så många som läser.
Jag hade en metroblogg förut, ett tag var det rätt många som läste i alla fall.
Men hungern efter fler läsare tog över så jag skrev bara strunt och det blev bara jobbigt.
Sån här blogg är bättre.

Från det ena till det andra.
De senaste tre dagarna har mesta dels spenderats hos Maria.
Eftersom hennes karl var bortrest på kurs fick jag och Dannie masa
oss ner till marnäs och övernatta. Hur längesen var det egentligen man gjorde så?
Jag kan inte minnas när jag senast sov över hos en kompis. Tragiskt.
Det blev i alla fall lite av den där känslan man hade när man var liten, ni vet.
(Jag var tvungen att ta med egen kudde för de bara hade två, så det kanske var det
som bättrade på den känslan?)
Popcorn - cola - film - filt - soffa - sent. Ja, ni fattar. Dödentrött alla tre mornarna.
Men kul var det. Hoppas han flyr fältet någon mer gång.

Jag har faktiskt läst en stund.
Jag håller på att läsa en bok som heter "Konsten att vara Ela"
som är skriven av Johanna Nilsson (tror att hon heter så)
Den är hur bra som helst. Tror jag lägger upp en recension
när jag läst ut den. : )

Jag måste (nej nej, fel ordval, måste ger stress)
jag VILL få någon dag framöver då jag känner att
jag har tid och inspiration till att måla.

Jag har en del bra ideer, men jag kan behöva fler.
Eller det kanske är det som är problemet, att jag har så många
så jag vet liksom inte vart jag ska börja för jag har lust att måla så olika hela tiden.
Måste börja skriva upp mina ideer för nu känner jag att jag inte minns alla.
Katastrof!

Nej, men..
Lite inspiration och ideer?

"Jag lever endast på andras andetag,
nog för att de andetagen till stor del består av cigarettrök
så har jag klarat mig än så länge.."

Så skrev jag i min förra blogg. Ibland kan jag komma på mig själv
att tycka att jag är lite små fyndig. För det där är rätt sant -
alla mina vänner röker (utom en som bor massa mil ifrån mig).

Det stående skämtet brukar vara att det är jag som kommer
att få cancer eftersom jag är den passiva rökaren.
Hemskt egentligen. Jag som väljer att inte röka, men jag väljer
att följa med ut på varje rökpaus och andas in den äckliga röken.
Okej, eftersom jag är passiv rökare måste jag erkänna att
jag tycker att det luktar rätt gott ibland, eller inte gott men, ja okej.

Jag kan med ganska stor säkerhet säga att jag inte kommer
att börja röka. Sannolikheten är väldigt liten åtminstone.
Jag var nära, men backade i rättan tid. Och glad är jag för det.
Och rik. ; )

bilden snodde jag av daniella. http://klavicula.bilddagboken.se

"Vänner som inte hör av sig är inga vänner".
Nja på den tycker jag.
Jag är världens sämta på att höra av mig.
Seriöst. Även om jag tycker väldigt mycket om
personen i fråga så får jag oftast inte för mig att ringa.
Jag vet inte varför. Det är kanske ganska fel och
rätt taskigt, men jag försöker att göra något åt det.

Så ni som hör av er om och om igen, jag uppskattar
det verkligen! Tro inget annat. Antagligen kommer jag
mig inte för att höra av mig för att jag ofta trivs med
en viss ensamhet, förstå mig rätt, och har massa
kaos i huvudet. Vilket betyder.. nej, jag förstår faktiskt
inte själv heller vad det egentligen betyder. Men, kaos, liksom.

Jag håller på med någonting bra, riktigt bra. Min lärare sa att det var en bra idé och att hon
blir förvånad om inte något förlag nappar.
Det var nästan så att jag började gråta av eufori.
Men nu ska jag inte ta ut någonting i förskott, utan keep on working.
Så får vi se hur det går. Jag kommer med närmare avslöjanden när det är mer aktuellt!

Det är förövrigt konstigt hur man ena sekunden kan vara helt uppe i det blå
och i andra kracha rakt ner på jorden. Helt utan egentligen anledning.
Jag antar att lyckan tar ut sin rätt, eller vad säger ni?

Om ni, du (eller hur man nu ska formulera sig) inte redan visste det går jag barn och fritid, tredje året (svälj, panik). Vi har många ämnen som handlar om människor, dess utveckling och mening med livet. Meningen med livet och livsvillkor för människor i olika länder och klasser har kommit upp väldigt många gånger på senare tid. Nästan varje gång säger vår lärare (i samband med meningen med livet), "men det har väl inte ni tänkt på", "så tänker väl inte ni osv". Han skulle bli förvånad om han hörde min och Marias diskussioner.

Vad är meningen med livet, hey, jag tror att alla i vår ålder börjar få både åldersnojja och ångest över vad som egentligen håller på att hända. Förrväntan, spänning, självklart. Men ibland (okej, jämt) känns det som om jag inte hänger med. Jag hinner inte bestämma vad jag vill förrän det redan är försent och då börjar jag tänka på nästa sak som det också rinner ut i sanden. Förstår ni vad jag pratar om? Antagligen. Om jag hade formulerat det på ett vettigt sätt, vilket är svårt med dessa tankar.

Jag vill flytta, resa, festa, måla, plugga, leva, slösa, spara, älska, umgås, leva, disskutera, se, skaffa familj, leva, hoppas. Leva. I nuet, på riktigt. Mina inlägg är lika klychiga som vanligt, men ack så viktiga. Åtminstone för mig. Jag känner att jag måste skaffa lite struktur över mitt liv. Vad jag vill och inte vill, men samtidigt kan man inte analysera allt, veta allt, förstå allt. Och som vanligt kan man inte göra mer än sitt bästa.

Jag har en känslosam relation till tågstationer.
En plats full av farväl och händer som sakta och motvilligt dras isär.
En vinkade hand. Två. Leenden. Vemod. Längtan. Tuff tuff tuuut. Borta.

Men det är så mycket mer. De flesta kommer alltid tillbaka. Någon gång.
En öppen famn. Springande steg. Leenden, kyssar. Och händer som flätas samman
för att mentalt aldrig dras isär.

Det känns ganska märkligt att kräfta heter cancer på engelska.
Vilken stjärntecken är du? Cancer.

Eh, kul.