coulors make my world, but for the moment it's all just black and white
jag VILL få någon dag framöver då jag känner att
jag har tid och inspiration till att måla.
Jag har en del bra ideer, men jag kan behöva fler.
Eller det kanske är det som är problemet, att jag har så många
så jag vet liksom inte vart jag ska börja för jag har lust att måla så olika hela tiden.
Måste börja skriva upp mina ideer för nu känner jag att jag inte minns alla.
Katastrof!
Nej, men..
Lite inspiration och ideer?
i'll smoke until my lungs bleed
nog för att de andetagen till stor del består av cigarettrök
så har jag klarat mig än så länge.."
Så skrev jag i min förra blogg. Ibland kan jag komma på mig själv
att tycka att jag är lite små fyndig. För det där är rätt sant -
alla mina vänner röker (utom en som bor massa mil ifrån mig).
Det stående skämtet brukar vara att det är jag som kommer
att få cancer eftersom jag är den passiva rökaren.
Hemskt egentligen. Jag som väljer att inte röka, men jag väljer
att följa med ut på varje rökpaus och andas in den äckliga röken.
Okej, eftersom jag är passiv rökare måste jag erkänna att
jag tycker att det luktar rätt gott ibland, eller inte gott men, ja okej.
Jag kan med ganska stor säkerhet säga att jag inte kommer
att börja röka. Sannolikheten är väldigt liten åtminstone.
Jag var nära, men backade i rättan tid. Och glad är jag för det.
Och rik. ; )
festfredag
kaos
Nja på den tycker jag.
Jag är världens sämta på att höra av mig.
Seriöst. Även om jag tycker väldigt mycket om
personen i fråga så får jag oftast inte för mig att ringa.
Jag vet inte varför. Det är kanske ganska fel och
rätt taskigt, men jag försöker att göra något åt det.
Så ni som hör av er om och om igen, jag uppskattar
det verkligen! Tro inget annat. Antagligen kommer jag
mig inte för att höra av mig för att jag ofta trivs med
en viss ensamhet, förstå mig rätt, och har massa
kaos i huvudet. Vilket betyder.. nej, jag förstår faktiskt
inte själv heller vad det egentligen betyder. Men, kaos, liksom.
eufori
blir förvånad om inte något förlag nappar.
Det var nästan så att jag började gråta av eufori.
Men nu ska jag inte ta ut någonting i förskott, utan keep on working.
Så får vi se hur det går. Jag kommer med närmare avslöjanden när det är mer aktuellt!
Det är förövrigt konstigt hur man ena sekunden kan vara helt uppe i det blå
och i andra kracha rakt ner på jorden. Helt utan egentligen anledning.
Jag antar att lyckan tar ut sin rätt, eller vad säger ni?
meningen med livet
Vad är meningen med livet, hey, jag tror att alla i vår ålder börjar få både åldersnojja och ångest över vad som egentligen håller på att hända. Förrväntan, spänning, självklart. Men ibland (okej, jämt) känns det som om jag inte hänger med. Jag hinner inte bestämma vad jag vill förrän det redan är försent och då börjar jag tänka på nästa sak som det också rinner ut i sanden. Förstår ni vad jag pratar om? Antagligen. Om jag hade formulerat det på ett vettigt sätt, vilket är svårt med dessa tankar.
Jag vill flytta, resa, festa, måla, plugga, leva, slösa, spara, älska, umgås, leva, disskutera, se, skaffa familj, leva, hoppas. Leva. I nuet, på riktigt. Mina inlägg är lika klychiga som vanligt, men ack så viktiga. Åtminstone för mig. Jag känner att jag måste skaffa lite struktur över mitt liv. Vad jag vill och inte vill, men samtidigt kan man inte analysera allt, veta allt, förstå allt. Och som vanligt kan man inte göra mer än sitt bästa.
tågstationer
En plats full av farväl och händer som sakta och motvilligt dras isär.
En vinkade hand. Två. Leenden. Vemod. Längtan. Tuff tuff tuuut. Borta.
Men det är så mycket mer. De flesta kommer alltid tillbaka. Någon gång.
En öppen famn. Springande steg. Leenden, kyssar. Och händer som flätas samman
för att mentalt aldrig dras isär.
fniss
eh
Vilken stjärntecken är du? Cancer.
Eh, kul.
solen lyser idag med (och jag ler fortfarande)
Min mamma har cancer, bröstcancer. Eller har och har, hon har opererat bort ett bröst och gör cellgiftsbehandling nu så det för säkerhetsskull inte ska sprida sig. I början var det jobbigt. Det var sjukt tungt att få beskedet, men sedan fick vi reda på mer och det var inte så allvarligt som jag först tänkte. Självfallet är cancer alltid allvarligt, men i olika grader.
När det hade sjunkit in att `ja, mamma har bröstcancer, men det troligaste är att hon klarar sig´ så kändes det inte så jobbigt längre. Däremot var det jobbigt när ämnet kom upp och människor ignorerade fakta, eller hur man ska beskriva det. En del personer som förut glatt hejjade på min kära mamma, gick fort förbi och ignorerade henne totalt. Då mådde hon mycket bättre, ja oh så bra det kändes. Varför gör man så? Man är rädd, jag vet. Men egentligen, vakna upp till verkligheten.
Efter en sådan här tankeställare får man en lite bättre syn på livet. Vad som egentligen är värt någonting. "Ingenting ont som inte har någonting gott med sig" (det skulle ju kunna diskuteras, men iaf). Jag värdesätter det mamma gör högre och är ännu gladare för att hon finns, även om hon vissa dagar är, som de flesta mödrar, otroligt irreterande.
I det stora hela är det inte så annorlunda här hemma, mamma är något sånär den samma, men med ett kalt huvud och ett bröst fattigare.
the sky is blue and i'm smiling
Drog till huvudstaden igår med mamma. Kikade på daniel som gick högvakt vid slottet. Det var så stiligt så. Tog ganska många bilder när jag väl kom fram bakom en tre meter lång baota människa som självklart ställde sig längst fram (hur tänker sådana människor egentligen? Seriöst, jag är 1.57 cm, jag nådde knappt till hans armbåge!). I alla fall var det ett snällt engelskt par som lät mig komma fram så jag kunde se lite. Ganska häftigt när de marscherade runt faktiskt. Maffigt.
Hann med lite shopping också, så det blev en tröja och en del underkläder från hm.
Stod i kö till provrummet i en halvtimme?! Annars gillar jag Stockholm väldigt mycket faktiskt.
Möjligheten att jag flyttar dit någon gång i framtiden är inte helt omöjlig. Men det som så
mycket annat, visar sig.
Himlen är blå! Vad har hänt?
citat
Håll ditt ansikte i solen
och du kan inte se skuggorna
Helen Keller
Kvinnor är klokare än män
därför de vet mindre och förstår mer
James Stephens
När det handlar om att läsa i en kvinnas ögon
är de flesta män analfabeter
Heidelinde Weis
Ett liv utan sorg
är som en målning utan skuggor
Frank Crane
Ju mer jag betänker det
dess tydligare tycks det
mig att livet är till
helt enkelt för att levas
Goethe
nothing feels like lonliness
Kan vara bland det bästa jag hört någonsin.
"Nothing kills like lonliness, nothing feels like lonliness.."
Jag ryser.
http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.632367
poor little rich girl
Idag hade jag möjligheten att åka från skolan redan vid halv tolv, och själv klart tog jag den chansen. Inte helt fel att ha resten av dagen helt fri från planering. Så för min del har dagen spenderats latandes hemma i soffan. Lånade filmen "Factory girl" av Dannie - som förövrigt köpt upp halva videocenters lager (jag funderar starkt på om hon i hemlighet planerar på att starta eget), och kikade på den filmen.
Den handlar om Edie Sedgwick och Andy Warhol. Sienna Miller är super snygg i rollen som Edie Sedgwick (som jag ärligt talat inte hade hört talas om innan men). Filmen var hur som helst riktigt bra! Snygg film, om man ska förklara den så, tragisk och vacker. Konstnärligt. Och vem gillar inte sådant.
Bild från google
fashion
Ena delen av mig tycker att det är jätte fjantigt att läsa modebloggar. Eller att läsa, att skriva dom kanske ännu mer, eller åtminstone väldigt krävande? Men andra delen av mig skulle kunna sitta och läsa dom hur länge som helst. Logiken i det tack?! Nej, men jag erkänner - jag tycker om att läsa modebloggar. Jag älskar kläder, så det är ju inte förvånande att jag tycker om att se bilder på kläder och läsa om de. Why is that so hard to admit?
http://vet.hut.nu/?id=16
i am missing you darling
Men först och främst vill jag att det ska bli lördag.
Och jag som skulle börja leva i nuet och sluta längta hela tiden.
hos dig är jag underbar
Hur som helst är det alltid barn där. Det känns inte som om det spelar någon roll när jag går dit, dom är alltid där. Men det gör mig inte så mycket. Speciellt inte idag, när det var fullt med små bäbisar. Jag kunde inte låta bli att le till höger och vänster. De flesta mammor är så trevliga, speciellt de med små barn (de har inte slitit ut sig än ;-) ) Ja, tänk om man hade en sådan..
Lugn - jag drömmer om framtiden, okej.
when that moon is big and bright
Kan vara världens härligaste låt.
http://www.youtube.com/watch?v=DHkmLEhFq44
my fat cat
give me inspiration
Inge inspiration har jag heller, så någon målning blir det nog inte heller idag.
Tidigare målning, som hänger på Cassels i Grängesberg för tillfället.
(Värme - 08. Modell: Maria Jonasson)
sunday, but it's not a sunny day
Jag har blivit gammal. Nej, det är sant, jag har blivit gammal.
Jag har bevis! Jag kan inte sova länge på mornarna längre, i så fall blir det att jag ligger vaken och bara ligger och drar mig. Men jag kan inte sova till tio ens en gång! Det betyder alltså att jag måste gå och lägga mig tidigare än vad jag gjorde förut, men det gör jag ju också i och för sig.
Hur som helst så lämnade jag väl sängen vid halv tio och jag har redan hunnit fått mig frukost och skrivit klart en uppgift i kursen utveckling, livsvillkor och socialisation. Hur bra det blev är en annan sak, men jag har ju bestämt mig för att prioritera ner skolan, eller åtminstone vissa ämnen.
Tyvärr lyser ingen sol idag, men vad gör väl det. Det är ju snart mysig höst! Försöker jag inbilla mig.. kallt, regn och blöta skor är vad vi har att vänta kära vänner. Men det är ganska mysigt på kvällarna, det är mörkt ute och man kan tända ljus. Om bara Daniel kommer hem snart så låter inte hösten så hemsk ändå.
Hur kommer dagen se ut idag? Ingen som vet, ingen som vet. Men jag funderar på att ta en springtur, och då även till gymmet. Om jag känner för det.
we could climb mountains
Man vänjer sig aldrig med frånvaron,
men man lär sig att under vissa perioder
leva utan en del av sig själv och några av de där
extra lyckliga andetagen.
Det tär på hjärtat varje gång du åker, men jag blir
kärare och lyckligare för varje gång du kommer hem.
every heartbeat
Och det är väl egentligen det intressantaste, vad det är som gör människor lugna? Det kan vara svårt att komma på, tex så trodde jag att jag blev lugn av att göra någonting avkopplande som att se på tv. Men nej, det fungerar alls inget vidare.
Även läsa en bok eller ligga och vila. Nej, hjärtat bultar lika fort ändå.
Jag var i simhallen igår. Simmade, badade bubbelpool och bastade. Ensam. Givetvis var det andra människor där, men inte med mig så att säga. Då var jag nära lugnet. Det kändes riktigt bra.
Det känns som om det var så längesen jag riktigt kände efter. Man hör det ofta, men vi borde uppskatta vad vi har mycket mer än vad vi gör. Ta hand om det vi har och se det positiva i vår livssituation. Vi vinner på det i slutet.
Hitta sig själv, meningen med livet, lugn osv osv. Allt det får mig nästan snurrig i huvudet, men även lycklig över att jag tror att jag är lycklig. Lycklig över att jag tror att jag kommer att kunna vara lycklig även senare i livet.
Alla har vi problem, det är ofrånkomligt. Jag tror att det är hur vi handskas med dom som har betydelse ifall vi är lyckliga eller inte.
Men i mitt fall är Daniel det största botemedlet för min hjärna att sluta gå på högvarv.
Du gör mina hjärtslag lugna, men ändå har mitt hjärta aldrig bankat så hårt för någon.
snurra min jord älskling
på en sida på internet där vem som helst kan läsa det jag skriver? Jag kommer aldrig på något vettigt svar på den
frågan. Eller jo, egentligen tänker jag inte ärlig alls, men av någon anledning blir det kanske ganska personligt ändå.
Men vissa gränser finns det ju.
Sitter i vårat nymålade vardagsrum. Eller i mina föräldrars nymålade vardagsrum? Jag bor ju fortfarande här hemma,
men det känns som om jag snart ska börja röra mig ut i världen och skaffa mig någonting eget. Tyvärr får jag en klump i magen bara jag tänker tanken. Vad ska jag göra efter studenten?! Jag vet inte. Visst har jag funderingar, men allt beror på så mycket. Jag har åtminstone anmält mig till högskoleprovet i oktober. En bit på vägen i alla fall. För plugga vidare, det ska jag göra. Det måste jag göra, för man kommer nog ingen vart annars.
Kostrådgivare. Det tycker jag låter intressant. Jag älskar mat, så varför inte? Dietist kanske man säger. Kostrådgivare låter mycket bättre så jag kör på det. Yoga instruktör (om det nu kallas så?) låter inte helt fel det heller. Jag är i alla fall inne på hälso spåret. Barn kommer jag (förhoppningsvis) att skaffa själv så jag är tveksam om det blir att arbeta med de små kottarna.
Jag kan inte tänka så mycket, då blir jag stressad. Måste sluta med det. Prio ett - inte tänka så mycket.
Prio två - inte anstränga mig för mycket i skolan. För det gör jag nog,.. ja det gör jag punkt slut. Jag har råd att ta det lugnare. Vad är egentligen enklare än att strunta i saker?
För övrigt är sömn bland det viktigaste för att man ska fungera. Och det påminner mig om att jag nog måste sova nu.
Godnatt.
