och för varje dag som går undrar jag än mer när jag ska sluta drömma, när lyckan ligger i min hand

Jag har egentligen inga ord som kan skrivas här och förevigas i en nittonårings blogg (som om kanske bara två år kommer att bli idiotförklarad av mig själv), men jag känner ändå ett stort behov av att uttrycka mig, berätta om hur mina dagar spenderas och vart mina tankar flyger när jag råkar stirra lite för länge på någonting som inte är synligt för blotta ögat. För det mesta snurrar ordet jobb och pengar runt i mitt huvud vilket gör mig galen, även om det är någonting som jag måste tänka på.
Det löser sig
, sa d med ett leende och strök bort en hårslinga ur mitt ansikte.
Så länge vi har varandra.
Och han har så rätt. Vad har jag att oroa mig för när jag har fångat den där drömmen jag så länge trodde var onårbar för bara ett par år sedan. Jag försökte fånga in den med en håv, men det var först senare som jag förstod att fjärilar kommer man nära genom att bara sitta still. Till slut kommer det någon nätt liten sak med tunna vingar för att slå sig ner på ens axel.

Men när det handlar om jobb... Det är en annan femma. Sitta still är nog de sista man kan göra (om man inte flitigt söker jobb via internet, vilket jag iofs gör). Med två extra/tim jobb kan det nog gå ihop nu. Tillsvidare. Tills någon fjäril slår sig ner på min axel och viskar försiktigt hemligheten om vad jag vill bli när jag blir stor.

(hitills är jag i alla fall säker på en sak; mamma)



bild från google

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0