i miss you, and you, and you...

Imorgonbitti åker jag med bussen för att möta upp mamma i stockholm.
Det ska bli så roligt att träffa henne! Det känns som om det var en evighet sedan...
Även om det bara var, tjaa, cirka tre veckor sedan. Men när man har träffats i princip varenda dag i nitton år så blir saknaden stor. Inte för att det inte är skönt att bo flera mil ifrån allihopa (it iiis). Det bästa med att flytta ganska långt ifrån familjen är att man, eller åtminstone jag, har lärt mig att uppskatta dom mycket mer än vad jag gjorde innan.
Jag saknar dom verkligen. Det var inte ofta man hann göra det förut. Den jag saknar mest på sätt och vis är min lillebror. Det är inte speciellt ofta som han och jag pratar i telefon. Det som jag är rädd för är att vi ska glida ifrån varandra, men det tror jag väl ändå inte att vi gör? Det får vi se till att inte göra! :)

Jag har kommit underfund med att det var galet längesedan jag och d sov ifrån varandra... Tur att jag har mamma! Värre för d som ska sova själv stackarn. Men det är ju bara en helg. :)


Jag och min kära mor kommer att spendera helgen här. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0