luckysaturdayy

Imorgonbitti åker jag med bussen för att möta upp mamma i stockholm.
Det ska bli så roligt att träffa henne! Det känns som om det var en evighet sedan...
Även om det bara var, tjaa, cirka tre veckor sedan. Men när man har träffats i princip varenda dag i nitton år så blir saknaden stor. Inte för att det inte är skönt att bo flera mil ifrån allihopa (it iiis). Det bästa med att flytta ganska långt ifrån familjen är att man, eller åtminstone jag, har lärt mig att uppskatta dom mycket mer än vad jag gjorde innan.
Jag saknar dom verkligen. Det var inte ofta man hann göra det förut. Den jag saknar mest på sätt och vis är min lillebror. Det är inte speciellt ofta som han och jag pratar i telefon. Det som jag är rädd för är att vi ska glida ifrån varandra, men det tror jag väl ändå inte att vi gör? Det får vi se till att inte göra! :)

Jag har kommit underfund med att det var galet längesedan jag och d sov ifrån varandra... Tur att jag har mamma! Värre för d som ska sova själv stackarn. Men det är ju bara en helg. :)


Jag och min kära mor kommer att spendera helgen här. :)

Fem i sex ringde klockan och efter tio minuter började jag pussa på d för att få honom att vakna. Inte världens mest lättväckta person. I alla fall så var vi så duktiga att vid sju tiden satt vi på spinningcyklarna för att svettas bort sömnen. Jag älskar att träna tidigt på morgon även om jag också gillar sovmornar.
Klockan är nio och jag känner mig pigg! D är ledig idag också vilket är toppen då vi inte ses någonting i helgen eftersom jag är i stockholm med mamsen.

♥

Ute blåser vinden virvelvindar i snön
vilket gjorde mitt hår vitprickigt när jag skyndade mig hem.
Såg på aftonbladet (?) att vi får stå ut med kylan ett tag till.
Inte för att jag inte gillar vinter. Vinter är vacker och mysigt.
Men nu får det väl ändå vara nog?

Nu ska jag njuta av värmen från d's famn och en bra film!

Jag har nyligen kommit på att man kan ta bilder när det finns en webcamera på datorn.
Ibland överträffar jag mig själv.

Spinning ikväll halv åtta. ♥ Sedan blir det mest morgonträning framöver!

Jag har egentligen inga ord som kan skrivas här och förevigas i en nittonårings blogg (som om kanske bara två år kommer att bli idiotförklarad av mig själv), men jag känner ändå ett stort behov av att uttrycka mig, berätta om hur mina dagar spenderas och vart mina tankar flyger när jag råkar stirra lite för länge på någonting som inte är synligt för blotta ögat. För det mesta snurrar ordet jobb och pengar runt i mitt huvud vilket gör mig galen, även om det är någonting som jag måste tänka på.
Det löser sig, sa d med ett leende och strök bort en hårslinga ur mitt ansikte.
Så länge vi har varandra.
Och han har så rätt. Vad har jag att oroa mig för när jag har fångat den där drömmen jag så länge trodde var onårbar för bara ett par år sedan. Jag försökte fånga in den med en håv, men det var först senare som jag förstod att fjärilar kommer man nära genom att bara sitta still. Till slut kommer det någon nätt liten sak med tunna vingar för att slå sig ner på ens axel.

Men när det handlar om jobb... Det är en annan femma. Sitta still är nog de sista man kan göra (om man inte flitigt söker jobb via internet, vilket jag iofs gör). Med två extra/tim jobb kan det nog gå ihop nu. Tillsvidare. Tills någon fjäril slår sig ner på min axel och viskar försiktigt hemligheten om vad jag vill bli när jag blir stor.

(hitills är jag i alla fall säker på en sak; mamma)



bild från google

Vad jag vet är det ingen som har sagt att det är lätt att vara arbetslös (extrajobbare).
Men av någon anledning trodde jag att jag skulle vara bättre på att hålla humöret uppe.

Nu väntar jag på solens första strålar, fräknig hy och tjocka böcker ovanpå en rutig filt.
Jeansshorts, solglasögon, leenden och något glas med vin för solen att glänsa sig i.

Jag har kommit på att det finns tre tillfällen då jag mår extra bra.

Det som fungerar bäst för att glömma alla problem och alla värdelösa
tankar som bara snurrar runt, runt i huvudet är; spinning.
Galet skönt att ge järnet och pumpa ur det sista ur musklerna, vilket gör
att man inte tänker på någonting annat än just det.
Att svettas som en tok på grund av ledarens peppande kommentarer och
den dunkande musiken.
Att komma ut i den friska luften helt rödrosig och ren, trots all svett som
droppat från huden ner på det småklibbiga golvet i spinninglokalen.

När daniel kramar om mig och jag ser honom i ögonen sänker sig ett lugn
över mig som jag inte kan känna på något annat sätt än just där.
Att ha möjligheten att bara gömma mig i hans famn när allt blir lite för tungt,
lite för stort, lite för svårt. Att ha någon som väntar på mig när jag är borta,
att ha någon att vänta på. Någon som saknar mig. Och att denna någon är
daniel.

Sist men inte minst när jag får mail av emelie, en vän jag träffat ett fåtal
gånger men kommit så nära. Det kan låta simpelt men det bidrar till att göra
min dag lite ljusare och lite varmare.